smurvel

Nu har jag inte bloggat på ett tag. Jag vet! Sue me!
Jag har inte tänkt så mycket på att det finns folk som vill veta vad som pågår i mitt tråkiga liv.

Fast egentligen skriver jag ju inte för dem. Utan mest för att mata mitt ego. ^^

Vad har hänt sen jag var i England? Ptja.. När man tänker efter inte så mycket. Bortsett från en massa saker. Öhm. Makes sense?
Ja, ja. Englandsresan var jobbig, men rolig.  Lill-Tova jobbade sig på planet, jag blev nertrampad på Oxfordstreet(Inte så konstigt egentligen) och jag träffade en stor del av min släkt och fick röda märken på kinderna.
'Vad stor du har blivit! Hur är det där i Norden?'
Bah. Jag bor ju praktiskt taget på samma latitud som de.
Men det var trevligt. Jag hade verkligen saknat Susannah, Bernard och Simon. Min tuffaste släktingar.
Susannnah jobbar på ett bokförlag som publicerar massa schyssta böcker och frotterar med massa tuffa författare hela tiden. Bah.
Bernard är historiker. PLuggar på Oxford.
Simon är professionell pianist och musiklärare på en fin högskola i Frankrike.

Jag vill också! Jag vill också vara smart och framgångsrik.


             Jag, på Oxfordstreet.

På Bar Mitzvahn träffade jag massa konstiga sysslingar och kusiner, ingifta mostrar och allt vad det var.
Jag tyckte om de flesta.
Under lunchen satt jag med Simon, pappa, Åsa, Julie, farbror David och hans 'charmerande'' fru Leoni.
Konversationen mellan oss flödade för det mesta, men det Leoni var mest intresserad av att prata om var deras underbara skidresor till Italien.
Hon verkade väldigt ointresserad i allt annat som diskuterades.
Hon har dessutom lite av ett rykte i familjen om att vara en riktig häxa. Vad jag vet så tycker INGEN om henne. But family is family.

Efter det grejsade jag runt i skolan, sjöng på Lucia(Som vanligt. Och jag HATAR det.) och grejsade runt en hel del till.
På julafton gjorde jag ingenting. Eller jo. Jag satt för det mesta och datornördade mig rätt ordentligt.
Snodde en gran också. Det kanske man kan skriva lite om.

Julie ville ha en gran, så vi gick ut och kollade runt. Snart hittade vi ett torg där det såldes granar, men den dementa gubben som brukar sälja granar var inte där. Vi tittade runt efter honom lite granna, men när vi kom underfund med att han förmodligen inte skulle vara där på julafton så tog vi den finaste(och tydligen dyraste) gran vi kunde hitta och bar iväg den.
Ingen skulle väl reagera på det.
Det enda folk gjorde var att le, vinka och säga på ett störigt hörtigt sätt att vi 'var väl lite sent ute nu, va?'.

Sedan klädde vi granen och sen spenderade jag resten av kvällen med att IRCa.

Nu är jag hos Micke. Sitter här i hans mammas kök och nördar mig så smått.

Ja, ja. NU är det nog med rapportering för tillfället.

Over and out.