Dödsjubileum
Dödsjubileum
Av Amilamman Ivarilskij
En tidig morgon på fiskrensarfabriken stod Ingamaj och rökte en cigarett utanför bakdörren. Hon hade som vanligt stigit upp klockan halv fem för att göra sig i ordning och åka den timlånga färden till jobbet, som började klockan sex.
Hon gick in i fabriken igen och körde ner sina händer i ett par plasthandskar. Hon tittade stolt på sin fisk. Det var hennes fisk som blev fiskpinnar. Hon var den duktigaste på fabriken. Hennes kolleger ville inte erkänna det, men hon visste. Hon arbetade på i en dryg halvtimme ungefär sedan kom chefen in för sin morgoninspektion. Deras chef var något gammalmodig av sig och ville alltid gå en runda genom arbetsplatsen innan han
bänkade sig i sitt kontor där ingen egentligen visste vad han gjorde.
När chefen gick förbi Ingamaj så frågade han som vanligt hur det gick. Ingamaj svarade stolt att det går så bra så. Ingamaj märkte dock att hans tonfall var lite annorlunda än vanligt.
Istället för att gå vidare till de som rensade fiskmåsbete som vanligt gick han direkt in till sitt kontor och stängde snabbt igen dörren.
Ingamaj kände en nervositet sprida sig i bröstet. Hon blev slarvig med fisken. Den kändes inte lika viktig längre.
- Vad spelar fisk för roll om jag kanske inte har något jobb längre?!, tänkte hon så det ekade mellan öronen.
Hon fortsatte med sin fisk i två timmar, och ångesten fick hennes syn att flacka då och då.
Chefen kom ut. Han ställde sig bakom Ingamaj och harklade sig.
Ingamaj tittade först på chefen som blängde menande mot fisken.
Hon tittade ned och såg att hon var färdig med den för länge sedan. Fabrikens finaste fisk låg som en gelé på bordet.
- Den där duger inte ens till kattmat! Sa chefen med barsk stämma.
- Jag vet inte vad som flög i mig, jag är lite stressad idag, ljög Ingamaj.
Chefen bad Ingamaj komma på ett möte i konferensrummet omedelbart och vände sig om och gick.
- Något måste vara fel, tänkte Ingamaj och såg sig om. Alla maskiner och bord
var tomma. Var var all personal?
Ingamaj tog sig för pannan. Allt var så overkligt. Något som detta hade aldrig hänt någonsin under de trettio år hon arbetat på fabriken.
Hon tappade plötsligt andan och föll ihop rakt i högen av rens som låg på golvet.
Ingamaj kvävdes till döds i den gråa sörjan, och ingen hörde henne. Inte en själ.
De var för upptagna med att förbereda hennes ”trettio år på företaget”-fest i konferensrummet.
Liten historia skriven av mig och Mickelito. :D
Av Amilamman Ivarilskij
En tidig morgon på fiskrensarfabriken stod Ingamaj och rökte en cigarett utanför bakdörren. Hon hade som vanligt stigit upp klockan halv fem för att göra sig i ordning och åka den timlånga färden till jobbet, som började klockan sex.
Hon gick in i fabriken igen och körde ner sina händer i ett par plasthandskar. Hon tittade stolt på sin fisk. Det var hennes fisk som blev fiskpinnar. Hon var den duktigaste på fabriken. Hennes kolleger ville inte erkänna det, men hon visste. Hon arbetade på i en dryg halvtimme ungefär sedan kom chefen in för sin morgoninspektion. Deras chef var något gammalmodig av sig och ville alltid gå en runda genom arbetsplatsen innan han
bänkade sig i sitt kontor där ingen egentligen visste vad han gjorde.
När chefen gick förbi Ingamaj så frågade han som vanligt hur det gick. Ingamaj svarade stolt att det går så bra så. Ingamaj märkte dock att hans tonfall var lite annorlunda än vanligt.
Istället för att gå vidare till de som rensade fiskmåsbete som vanligt gick han direkt in till sitt kontor och stängde snabbt igen dörren.
Ingamaj kände en nervositet sprida sig i bröstet. Hon blev slarvig med fisken. Den kändes inte lika viktig längre.
- Vad spelar fisk för roll om jag kanske inte har något jobb längre?!, tänkte hon så det ekade mellan öronen.
Hon fortsatte med sin fisk i två timmar, och ångesten fick hennes syn att flacka då och då.
Chefen kom ut. Han ställde sig bakom Ingamaj och harklade sig.
Ingamaj tittade först på chefen som blängde menande mot fisken.
Hon tittade ned och såg att hon var färdig med den för länge sedan. Fabrikens finaste fisk låg som en gelé på bordet.
- Den där duger inte ens till kattmat! Sa chefen med barsk stämma.
- Jag vet inte vad som flög i mig, jag är lite stressad idag, ljög Ingamaj.
Chefen bad Ingamaj komma på ett möte i konferensrummet omedelbart och vände sig om och gick.
- Något måste vara fel, tänkte Ingamaj och såg sig om. Alla maskiner och bord
var tomma. Var var all personal?
Ingamaj tog sig för pannan. Allt var så overkligt. Något som detta hade aldrig hänt någonsin under de trettio år hon arbetat på fabriken.
Hon tappade plötsligt andan och föll ihop rakt i högen av rens som låg på golvet.
Ingamaj kvävdes till döds i den gråa sörjan, och ingen hörde henne. Inte en själ.
De var för upptagna med att förbereda hennes ”trettio år på företaget”-fest i konferensrummet.
Liten historia skriven av mig och Mickelito. :D
Rafiki!
Bitchass-hoe!
Jag sitter hemma hos Kawrin och snörvlar medan hon gör sig söt för sin stora, seniga, muskulösa, manliga man.
Eller något.
Efter det ska jag hem, ladda mobilofonen, packa ett ombyte och smeka iväg till bussen för att åka till Mickelito. Tillsammans ska vi städa golv, vika tvätt och bita katten i magen! Love conquers all! Eller Omnia Vincit Amor, om man nu ska vara petig. Men vem fan orkar med döda språk nu för tiden ändå?
Latin är tråkigt. Jag önskar jag kunde säga det på swahili istället. Jag kan bara ett ord på swhili, och det är "rafiki", som betyder vän.
Andvändbart.
Om jag åker till Tanzania så ska alla bli mina vänner. Höhö.
Jag sitter hemma hos Kawrin och snörvlar medan hon gör sig söt för sin stora, seniga, muskulösa, manliga man.
Eller något.
Efter det ska jag hem, ladda mobilofonen, packa ett ombyte och smeka iväg till bussen för att åka till Mickelito. Tillsammans ska vi städa golv, vika tvätt och bita katten i magen! Love conquers all! Eller Omnia Vincit Amor, om man nu ska vara petig. Men vem fan orkar med döda språk nu för tiden ändå?
Latin är tråkigt. Jag önskar jag kunde säga det på swahili istället. Jag kan bara ett ord på swhili, och det är "rafiki", som betyder vän.
Andvändbart.
Om jag åker till Tanzania så ska alla bli mina vänner. Höhö.
Sloganize Shule.
Sitter i skolan och väntar ännu en gång. När man inte har något att göra så är det gött att männskan har skapat så mycket saker att fördriva tiden med.
Jag är så jävla trött idag. När jag inte hade några tider att passa trodde jag att jag var en morgonmänniska för att jag nästan alltid kunde gå upp när jag ville, och då var jag på gott humör. Men nu när jag måste tvinga mig själv upp om morgnarna så är jag nästan alltid på uselt humör.
Jag vill liksom dräpa och mörda och misshandla.
But I'm trying to stay positive. Såklart.
Mentorstid.
Jag förstår inte varför det ska vara nödvändigt. En gång i månaden har alla gemensam mentorstid, då ska alla leka lekar och skrika i munnarna på varandra. Den här skolan är som ett freckin' zoo. Idag tror jag det är vanlig mentorstid, och då vet jag inte riktigt vad man ska göra. Sitta med sin grupp och prata om vad man måste förbättra med skolan. Jag diggar den här skolan, men jag kanske borde föreslå att alla killar ska få en injektion med östrogen, så de slutar vara så grabbiga och stå och puckla på varandra och skrika "ÖÖÖH, ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!!!" hela tiden.
Ja, det ska jag ta upp.
För övrigt måste jag ändra mina bajsvanor. Jag måste alltid göra nummer två när jag inte kan. Det känns liksom inte okay att sitta och krysta i skolan när det bara är en fem centimeter tjock dörr mellan mig och korridoren. Blä.
Undrar om någon annan har samma prolem? Tell me!
---
För övrigt var det min och Mickes terårsdag igår. Vi firade inte, och jag mådde så kasst att jag inte riktigt orkade prata i telefon. Fast sedan pratade jag och Karin och hon får mig alltid på bättre humör. Så jag försökte få tag på Micke senare, men då hade han somnat.
Jag och Mamma drack var sitt glas vin och kollade in http://sloganizer.net/en , det var micket loligt.
<Arbetsförmedlingen - better than sex!>, liksom.
<Genocide, you'll love it!>
<Start the day with Instant Death!>
<Namron> jag går ju ut skolan och skjutsas in i tillvaro av ökande studieskulder och apati, så jag täntke starta ett kollektiv där man plockar hallon och äter dem
Ibland är warpdrive.se väldigt roligt.
Ho, ha, hi.
Baiz
Jag är så jävla trött idag. När jag inte hade några tider att passa trodde jag att jag var en morgonmänniska för att jag nästan alltid kunde gå upp när jag ville, och då var jag på gott humör. Men nu när jag måste tvinga mig själv upp om morgnarna så är jag nästan alltid på uselt humör.
Jag vill liksom dräpa och mörda och misshandla.
But I'm trying to stay positive. Såklart.
Mentorstid.
Jag förstår inte varför det ska vara nödvändigt. En gång i månaden har alla gemensam mentorstid, då ska alla leka lekar och skrika i munnarna på varandra. Den här skolan är som ett freckin' zoo. Idag tror jag det är vanlig mentorstid, och då vet jag inte riktigt vad man ska göra. Sitta med sin grupp och prata om vad man måste förbättra med skolan. Jag diggar den här skolan, men jag kanske borde föreslå att alla killar ska få en injektion med östrogen, så de slutar vara så grabbiga och stå och puckla på varandra och skrika "ÖÖÖH, ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!!!" hela tiden.
Ja, det ska jag ta upp.
För övrigt måste jag ändra mina bajsvanor. Jag måste alltid göra nummer två när jag inte kan. Det känns liksom inte okay att sitta och krysta i skolan när det bara är en fem centimeter tjock dörr mellan mig och korridoren. Blä.
Undrar om någon annan har samma prolem? Tell me!
---
För övrigt var det min och Mickes terårsdag igår. Vi firade inte, och jag mådde så kasst att jag inte riktigt orkade prata i telefon. Fast sedan pratade jag och Karin och hon får mig alltid på bättre humör. Så jag försökte få tag på Micke senare, men då hade han somnat.
Jag och Mamma drack var sitt glas vin och kollade in http://sloganizer.net/en , det var micket loligt.
<Arbetsförmedlingen - better than sex!>, liksom.
<Genocide, you'll love it!>
<Start the day with Instant Death!>
<Namron> jag går ju ut skolan och skjutsas in i tillvaro av ökande studieskulder och apati, så jag täntke starta ett kollektiv där man plockar hallon och äter dem
Ibland är warpdrive.se väldigt roligt.
Ho, ha, hi.
Baiz
Sanningar.
Alltså, nu har jag till och med gått över i att göra små fåniga "challenges" i min blogg. Det är lite äckligt nästan.
Här kommer sju sanningar som "ingen" vet om mig.
Här kommer sju sanningar som "ingen" vet om mig.
- Jag råkar nästan alltid spy när jag borstar tänderna.
- Jag har väldigt sällan underkläder på mig.
- Jag tycker att jag "inte har några pengar" när summan på mitt uttagskonto är under 8000kr. (Nu ligger summan på 3000kr, jag är -PANK-.)
- Jag diggar McGyver i smyg.
- Ibland blir jag lite tänd på de karaktärer jag skapar i Sims 2.
- Någon gång skulle jag vilja pröva att ta en kille i rumpan.
- Jag har en återkommande finne på rumpan. :c
Kungen av Rohans Son.
Oooh... Jag fattar inte riktigt hur jag ska orka komma upp i morgon, åka till Micke och hjälpa honom städa. Just nu är jag så phett trött.
Karin gick precis, vi hade väldigt myzigt och treflikt och smytiskt. Du kan ju ta och fundera på vad det där ordet betyder.
Adla har inte hört av sig ännu, den lilla rackaren! Snart får jag ringa henne på påminna henne om att hon ska ringa mig. Höhö.
Så i morgon ska jag:
Om du läser detta, kära Ykk, så kan vi väl ringas om det, ja? Om inte så ringer jag väl dig. Woah. Då var det onödigt att skriva sådär här. Höhö.
Ja, ja, kära medmänniskor, nu ska jag gå och lägga mig snart och drömma om kungen av Rohans son, Eomer. Typ.
---
HAHAHAHA! Jag tog just reda på att skådespelaren som spelar Eomer egentligen heter Karl Urban!
Eomer... *stön*
Karin gick precis, vi hade väldigt myzigt och treflikt och smytiskt. Du kan ju ta och fundera på vad det där ordet betyder.
Adla har inte hört av sig ännu, den lilla rackaren! Snart får jag ringa henne på påminna henne om att hon ska ringa mig. Höhö.
Så i morgon ska jag:
- Gå upp senast tolv
- Åkta till Micke så snart som möjligt
- Hinna med att fixa hans badrum, sovrum och hall (ptja, kanske inte på EN dag, men jag har ju halva söndagen också)
- Få hjälp med matten
Om du läser detta, kära Ykk, så kan vi väl ringas om det, ja? Om inte så ringer jag väl dig. Woah. Då var det onödigt att skriva sådär här. Höhö.
Ja, ja, kära medmänniskor, nu ska jag gå och lägga mig snart och drömma om kungen av Rohans son, Eomer. Typ.
---
HAHAHAHA! Jag tog just reda på att skådespelaren som spelar Eomer egentligen heter Karl Urban!
Eomer... *stön*
Ranty!
Blä. Sitter i skolan och väntar på att ha ett samtal med min mentor.
Jag är glad att jag inte behöver vara här särskilt länge om dagarna. Bara precis tillräckligt länge för att bli färdig med mitt arbete för dagen.
Mer än så finns det ingen idé att jag stannar. Jag känner ingen här, och det är ingen som gör något för att lära känna mig. Fast jag har ju inte direkt varit särskilt utåtriktad själv.
Men det är lite jobbigt. När Julie är här och vi går ut och röker tillsammans och alla snackar med Julie försöker jag ändå komma in i konversationen, men någon annan börjar alltid prata i munnen på mig och alla skiter i mig totalt.
Jag orkar verkligen inte bry mig. Jag blir inte ledsen, jag blir inte glad. Jag blir bara ingenting. Det spelar ingen roll.
Jag undrar hur jag tog kontakt med folk innan, när jag var yngre. Det var aldrig direkt svårt att skaffa vänner då. På något sätt började man bara babbla med varandra utan att ens ha något att säga.
Weird.
---
Det har bara aldrig varit såhär tidigare. Men jag antar att det kan vara på grund av att jag började mitt i terminen, medan nästan alla andra har gått här i något år. Eller så är det för att jag är ett missbildat mongo med illasittande kläder som luktar kycklingsoppa?
Ja, så måste det vara. Jag kan inte komma på något annat. (:
---
I helgen ska jag städa, städa, städa och städa lite mer. Och någonstans där emellan ska jag försöka läsa på lite. Mickes lägenhet måste se hyfsad ut till nästa helg då vi ska ha någon sorts "Jul-elektronik-pyssel-kväll". Jag planerar att bjuda Adla och Johanna. De är de enda jag känner som antagligen skulle tycka det var roligt att göra lerfigurer med lysande diod-ögon. Förutom det så är det Isabell och Richard som kommer, kanske med någon bekant i fickan också. Och så Mickelitos vän Jonas.
Jag ska göra små djur med dioder till ögon. Röda, så att de blir lika ondskefulla som julen. Jag avskyr verkligen julen.
I år vill jag verkligen bara fly bort från all jävla jul. Presenter, familj, åh, alla ska ha så trevligt tillsammans. Alla ska proppa sig fulla av mat och sitta och däsa, egentligen verkar det bara handla om frosseri. Det snöar inte ens om "julen" längre. Även fast vi egentligen inte direkt firar jul så blir vi alla stressade ändå. Fattar inte varför vi bara firar Hanukkah istället, men jag antar att mamma gillar att fira jul eftersom hon gjorde det när hon var liten.
Det enda jag faktiskt gillar är granen. Den är lite tacky och sådär. Det blir mysigt med ett stort jävla träd inomhus.
Men nej, jag tänker inte fira jul. Jag bojkottar julen. Jag ska fira Hanukkah.
Jag spyr på julen.
Jag är glad att jag inte behöver vara här särskilt länge om dagarna. Bara precis tillräckligt länge för att bli färdig med mitt arbete för dagen.
Mer än så finns det ingen idé att jag stannar. Jag känner ingen här, och det är ingen som gör något för att lära känna mig. Fast jag har ju inte direkt varit särskilt utåtriktad själv.
Men det är lite jobbigt. När Julie är här och vi går ut och röker tillsammans och alla snackar med Julie försöker jag ändå komma in i konversationen, men någon annan börjar alltid prata i munnen på mig och alla skiter i mig totalt.
Jag orkar verkligen inte bry mig. Jag blir inte ledsen, jag blir inte glad. Jag blir bara ingenting. Det spelar ingen roll.
Jag undrar hur jag tog kontakt med folk innan, när jag var yngre. Det var aldrig direkt svårt att skaffa vänner då. På något sätt började man bara babbla med varandra utan att ens ha något att säga.
Weird.
---
Det har bara aldrig varit såhär tidigare. Men jag antar att det kan vara på grund av att jag började mitt i terminen, medan nästan alla andra har gått här i något år. Eller så är det för att jag är ett missbildat mongo med illasittande kläder som luktar kycklingsoppa?
Ja, så måste det vara. Jag kan inte komma på något annat. (:
---
I helgen ska jag städa, städa, städa och städa lite mer. Och någonstans där emellan ska jag försöka läsa på lite. Mickes lägenhet måste se hyfsad ut till nästa helg då vi ska ha någon sorts "Jul-elektronik-pyssel-kväll". Jag planerar att bjuda Adla och Johanna. De är de enda jag känner som antagligen skulle tycka det var roligt att göra lerfigurer med lysande diod-ögon. Förutom det så är det Isabell och Richard som kommer, kanske med någon bekant i fickan också. Och så Mickelitos vän Jonas.
Jag ska göra små djur med dioder till ögon. Röda, så att de blir lika ondskefulla som julen. Jag avskyr verkligen julen.
I år vill jag verkligen bara fly bort från all jävla jul. Presenter, familj, åh, alla ska ha så trevligt tillsammans. Alla ska proppa sig fulla av mat och sitta och däsa, egentligen verkar det bara handla om frosseri. Det snöar inte ens om "julen" längre. Även fast vi egentligen inte direkt firar jul så blir vi alla stressade ändå. Fattar inte varför vi bara firar Hanukkah istället, men jag antar att mamma gillar att fira jul eftersom hon gjorde det när hon var liten.
Det enda jag faktiskt gillar är granen. Den är lite tacky och sådär. Det blir mysigt med ett stort jävla träd inomhus.
Men nej, jag tänker inte fira jul. Jag bojkottar julen. Jag ska fira Hanukkah.
Jag spyr på julen.
Morr...
Fan vad sur jag är. Sur på mig själv och sur på alla andra.
Jag borde egentligen plugga, men jag orkar verkligen inte. Sheesh, jag ligger ungefär 30 sidor efter i matteboken.
Det spelar liksom ingen roll om jag räknar en timma om dagen, jag hinner inte med tempot ändå. Jag klarar alla uppgifter, men jag räknar långsamt. Och eftersom jag inte har ett eget rum så är det alltid någon som stör mig. Jag blir så förbannad över att folk inte kan låta TVn vara av i en timma så att jag kan läsa i lugn och ro.
Jävla snorklar.
Jag är så arg att jag inte vet var jag ska ta vägen. Alla är fan dumma i sina huvuden.
Jag är trött på att bli trampad på.
Trampad på
Jag borde egentligen plugga, men jag orkar verkligen inte. Sheesh, jag ligger ungefär 30 sidor efter i matteboken.
Det spelar liksom ingen roll om jag räknar en timma om dagen, jag hinner inte med tempot ändå. Jag klarar alla uppgifter, men jag räknar långsamt. Och eftersom jag inte har ett eget rum så är det alltid någon som stör mig. Jag blir så förbannad över att folk inte kan låta TVn vara av i en timma så att jag kan läsa i lugn och ro.
Jävla snorklar.
Jag är så arg att jag inte vet var jag ska ta vägen. Alla är fan dumma i sina huvuden.
Jag är trött på att bli trampad på.
Trampad på
Yeez! Äntligen!
Äntligen, äntligen, äntligen har jag fått tillgång till min gamla blogg igen. Jag har försökt starta nya bloggar, men jag blir aldrig tillräckligt engagerad i dem.
Jag fick vänta jäkligt länge innan de flyttade min blogg från den gamla databasen så att jag kunde använda den igen. Jag blev phett irriterad. Jag gick in och kollade min mail varje dag för att se som det blivit åtgärdat och fick hålla mig som fan för att inte skicka fanatiska tjat-mail till de stackars personerna på Blogg.se.
Jag inser att det blir en stooooooooooooooooor lucka i min blogg nu, men jag orkar inte riktigt förklara vad jag gjort de senaste (snart) två åren. Det är ingenting särskilt. Eller jo, men det ska ni liksom skita i.
Shet, nu vill jag verkligen spela xbox och klia mig i rövah.
Fan alltså, borde inte köpt en xbox när jag har så mycket läxor. Hah, jag gräver min egen grav!
Nej, i morgon ska jag vara en duktig flicka och läsa på lite, och SEDAN kan jag leka med mina nya leksak.
The Legend of Spyro <3<3<3
Jag fick vänta jäkligt länge innan de flyttade min blogg från den gamla databasen så att jag kunde använda den igen. Jag blev phett irriterad. Jag gick in och kollade min mail varje dag för att se som det blivit åtgärdat och fick hålla mig som fan för att inte skicka fanatiska tjat-mail till de stackars personerna på Blogg.se.
Jag inser att det blir en stooooooooooooooooor lucka i min blogg nu, men jag orkar inte riktigt förklara vad jag gjort de senaste (snart) två åren. Det är ingenting särskilt. Eller jo, men det ska ni liksom skita i.
Shet, nu vill jag verkligen spela xbox och klia mig i rövah.
Fan alltså, borde inte köpt en xbox när jag har så mycket läxor. Hah, jag gräver min egen grav!
Nej, i morgon ska jag vara en duktig flicka och läsa på lite, och SEDAN kan jag leka med mina nya leksak.
The Legend of Spyro <3<3<3