smurvel

Dödsjubileum
Av Amilamman Ivarilskij

En tidig morgon på fiskrensarfabriken stod Ingamaj och rökte en cigarett utanför bakdörren. Hon hade som vanligt stigit upp klockan halv fem för att göra sig i ordning och åka den timlånga färden till jobbet, som började klockan sex.
Hon gick in i fabriken igen och körde ner sina händer i ett par plasthandskar. Hon tittade stolt på sin fisk. Det var hennes fisk som blev fiskpinnar. Hon var den duktigaste på fabriken. Hennes kolleger ville inte erkänna det, men hon visste. Hon arbetade på i en dryg halvtimme ungefär sedan kom chefen in för sin morgoninspektion. Deras chef var något gammalmodig av sig och ville alltid gå en runda genom arbetsplatsen innan han
bänkade sig i sitt kontor där ingen egentligen visste vad han gjorde.
När chefen gick förbi Ingamaj så frågade han som vanligt hur det gick. Ingamaj svarade stolt att det går så bra så. Ingamaj märkte dock att hans tonfall var lite annorlunda än vanligt.

Istället för att gå vidare till de som rensade fiskmåsbete som vanligt gick han direkt in till sitt kontor och stängde snabbt igen dörren.
Ingamaj kände en nervositet sprida sig i bröstet. Hon blev slarvig med fisken. Den kändes inte lika viktig längre.
- Vad spelar fisk för roll om jag kanske inte har något jobb längre?!, tänkte hon så det ekade mellan öronen.
Hon fortsatte med sin fisk i två timmar, och ångesten fick hennes syn att flacka då och då.

Chefen kom ut. Han ställde sig bakom Ingamaj och harklade sig.
Ingamaj tittade först på chefen som blängde menande mot fisken.
Hon tittade ned och såg att hon var färdig med den för länge sedan. Fabrikens finaste fisk låg som en gelé på bordet.
- Den där duger inte ens till kattmat! Sa chefen med barsk stämma.
- Jag vet inte vad som flög i mig, jag är lite stressad idag, ljög Ingamaj.

Chefen bad Ingamaj komma på ett möte i konferensrummet omedelbart och vände sig om och gick.
- Något måste vara fel, tänkte Ingamaj och såg sig om. Alla maskiner och bord
var tomma. Var var all personal?
Ingamaj tog sig för pannan. Allt var så overkligt. Något som detta hade aldrig hänt någonsin under de trettio år hon arbetat på fabriken.
Hon tappade plötsligt andan och föll ihop rakt i högen av rens som låg på golvet.

Ingamaj kvävdes till döds i den gråa sörjan, och ingen hörde henne. Inte en själ.
De var för upptagna med att förbereda hennes ”trettio år på företaget”-fest i konferensrummet.

Liten historia skriven av mig och Mickelito. :D