Korthet i korthet.
Phew.
Nu sitter jag i Susannas lagenhet i London och fundilerar. Jag har bara nagra minuter pa mig att skriva detta inlagg eftersom Rachel ska arbeta pa datorn om bara en liten stund.
Mycket har hant. Jag har alltsa traffat en hel del av mina slaktingar, vissa av dem som dessutom inte var speciellt trevliga.
Flygplansresan var forfarlig. Jag brukar inte skammas over mitt beteende, men da gjorde jag faktiskt det.
Ja, ja, jag var trott and so on.. Men det ar ingen ursakt. Jag tror jag forvandlades till en trearing for nagra sekunder. Men mer om det imorrn nar jag kommer hem, maste namligen ge tillbaka datorn till Rachel nu.
Skitapaaaa!!!
Nu sitter jag i Susannas lagenhet i London och fundilerar. Jag har bara nagra minuter pa mig att skriva detta inlagg eftersom Rachel ska arbeta pa datorn om bara en liten stund.
Mycket har hant. Jag har alltsa traffat en hel del av mina slaktingar, vissa av dem som dessutom inte var speciellt trevliga.
Flygplansresan var forfarlig. Jag brukar inte skammas over mitt beteende, men da gjorde jag faktiskt det.
Ja, ja, jag var trott and so on.. Men det ar ingen ursakt. Jag tror jag forvandlades till en trearing for nagra sekunder. Men mer om det imorrn nar jag kommer hem, maste namligen ge tillbaka datorn till Rachel nu.
Skitapaaaa!!!
London in my rövhål.
Hmpf.
Jag känner mig alldeles seg. Jag borde börjat packa för länge sen, men jag har inte kommit långt alls.
Jag orkar inte! Men jag vill inte behöva stressa imorgon.
Nu tittar jag på något TV-program med människor som dansar som idioter. Det ser helt sjukt ut. Ungefär som om dom LSD-trippar och tror dom har en jättesvärm getingar som flyger runt deras huvuden.
Det är sjukt hur dåliga alla TV-program är. Jag fattar inte ens varför jag tittar på det. Onödligt.
Tänk så många cigaretter jag skulle kunna röka istället!
Tänk vad mycket tid jag skulle ha till att varva Ratchet & Clank eller, gud förbjude, plugga.
Ja, ja. Jag åker alltså till London imorgon. Av någon anledning ser jag inte fram emot det, utan fruktar det snarare. Jag vill inte träffa min familj! Jag vill inte träffa mina farbröders fruar och alla mina hundrafemtio kusiner. Och speciellt inte i samma rum. Och jag vill inte valsa runt i en klänning och se smart och väluppfostrad ut, för det är jag inte. -__-
Men jag ska i alla fall köpa massa fula små krumelurer som ska likna julklappar där, och två födelsedagsmojänger. Jobbigt. Vet inte vad någon vill ha. Iofs är det ingen som vet vad jag vill ha heller. Så det jämnar ut sig.
Men nu börjar jag få träsmak i rumpan, så nu måste jag nog slita mig från datorn snart.
Bajs.
London in my rövhål.
Jag känner mig alldeles seg. Jag borde börjat packa för länge sen, men jag har inte kommit långt alls.
Jag orkar inte! Men jag vill inte behöva stressa imorgon.
Nu tittar jag på något TV-program med människor som dansar som idioter. Det ser helt sjukt ut. Ungefär som om dom LSD-trippar och tror dom har en jättesvärm getingar som flyger runt deras huvuden.
Det är sjukt hur dåliga alla TV-program är. Jag fattar inte ens varför jag tittar på det. Onödligt.
Tänk så många cigaretter jag skulle kunna röka istället!
Tänk vad mycket tid jag skulle ha till att varva Ratchet & Clank eller, gud förbjude, plugga.
Ja, ja. Jag åker alltså till London imorgon. Av någon anledning ser jag inte fram emot det, utan fruktar det snarare. Jag vill inte träffa min familj! Jag vill inte träffa mina farbröders fruar och alla mina hundrafemtio kusiner. Och speciellt inte i samma rum. Och jag vill inte valsa runt i en klänning och se smart och väluppfostrad ut, för det är jag inte. -__-
Men jag ska i alla fall köpa massa fula små krumelurer som ska likna julklappar där, och två födelsedagsmojänger. Jobbigt. Vet inte vad någon vill ha. Iofs är det ingen som vet vad jag vill ha heller. Så det jämnar ut sig.
Men nu börjar jag få träsmak i rumpan, så nu måste jag nog slita mig från datorn snart.
Bajs.
London in my rövhål.
Bloggish.
Yo.
Jag har läst färdigt Harry Potter and the Half-Blood Prince för länge sen nu. Blev lite besviken på den nästan. Visst, den var bra och fängslande och allt det där, men slutet var så tråkigt! Det var nog meningen att det skulle vara jättesorgligt, men det var bara skittråkigt och alldeles klichéigt. Ja, ja. Skitsamma. Med fem 'm'.
Idag har jag haft en förfärlig dag. Allt som kunnat gå fel har gått fel. >_<
Jag försov mig. Hörde av någon anledning inte larmet. Gick upp och var skitseg. Sedan tittade jag på in klocka som tydligen gick en timma för tidigt, så jag trodde jag skulle missa engelskaprovet. Så jag blev lite lätt hysterisk. Jag skyndade mig allt vad jag kunde till Centralen och när jag kom dit fick jag vänta tjugo minuter.
Jag gick ut för att ta min morgoncigarett, eller rättare sagt den sista jag hade kvar. Den var lite böjd så jag försökte böja tillbaka den, och då gick den av!!!
Jag försökte sätta ihop den igen, men den gick bara sönder mer och mer, så jag fick slänga den.
Vid det här laget var jag ganska irriterad och ledsen.
När jag gick in till Nils Ericsonsterminalen igen krockade jag med en tant som började skälla på mig något förfärligt. Hon kallade mig 'satunge' och sa åt mig att se mig för.
Mitt humör blev inte precis bättre.
När jag äntligen kommit fram till skolan och gick ner för korridoren såg jag Erik och Rebecca komma mot mig. Lätt förtvivlad frågade jag dom hur engelskaprovet hade gått.
- Vilket engelskaprov?
- Jaa.. Vi har väl engelskaprov idag?
- Jaha! Ja, men det börjar inte förens om fem minuter!
Och då förstod jag såklart att jag itne hade missat det. Jag var så otroligt lättad! Phew! Å andra sidan hade jag inte behövt bli helt hysterisk, bara jag hade tittat ordentligt på klockan på mobilen som faktiskt går rätt.
Efter det gick jag mest runt och var allmänt mordisk och elak. Jag var tvungen att låtsas att jag skämtat flera gånger när jag utan att tänka på det dissade folk åt både höger och vänster.
Nu är i alla fall denna dag över, och det tackar jag för!
Jag ska ringa Karin om en liten stund har jag bestämt. Men först ska jag lägga mig oh sova någonstans där det är varmt och skönt och mysigt. Min säng kanske?
Gonatt.
Yehaw. Rock ´n Roll!
Jag har läst färdigt Harry Potter and the Half-Blood Prince för länge sen nu. Blev lite besviken på den nästan. Visst, den var bra och fängslande och allt det där, men slutet var så tråkigt! Det var nog meningen att det skulle vara jättesorgligt, men det var bara skittråkigt och alldeles klichéigt. Ja, ja. Skitsamma. Med fem 'm'.
Idag har jag haft en förfärlig dag. Allt som kunnat gå fel har gått fel. >_<
Jag försov mig. Hörde av någon anledning inte larmet. Gick upp och var skitseg. Sedan tittade jag på in klocka som tydligen gick en timma för tidigt, så jag trodde jag skulle missa engelskaprovet. Så jag blev lite lätt hysterisk. Jag skyndade mig allt vad jag kunde till Centralen och när jag kom dit fick jag vänta tjugo minuter.
Jag gick ut för att ta min morgoncigarett, eller rättare sagt den sista jag hade kvar. Den var lite böjd så jag försökte böja tillbaka den, och då gick den av!!!
Jag försökte sätta ihop den igen, men den gick bara sönder mer och mer, så jag fick slänga den.
Vid det här laget var jag ganska irriterad och ledsen.
När jag gick in till Nils Ericsonsterminalen igen krockade jag med en tant som började skälla på mig något förfärligt. Hon kallade mig 'satunge' och sa åt mig att se mig för.
Mitt humör blev inte precis bättre.
När jag äntligen kommit fram till skolan och gick ner för korridoren såg jag Erik och Rebecca komma mot mig. Lätt förtvivlad frågade jag dom hur engelskaprovet hade gått.
- Vilket engelskaprov?
- Jaa.. Vi har väl engelskaprov idag?
- Jaha! Ja, men det börjar inte förens om fem minuter!
Och då förstod jag såklart att jag itne hade missat det. Jag var så otroligt lättad! Phew! Å andra sidan hade jag inte behövt bli helt hysterisk, bara jag hade tittat ordentligt på klockan på mobilen som faktiskt går rätt.
Efter det gick jag mest runt och var allmänt mordisk och elak. Jag var tvungen att låtsas att jag skämtat flera gånger när jag utan att tänka på det dissade folk åt både höger och vänster.
Nu är i alla fall denna dag över, och det tackar jag för!
Jag ska ringa Karin om en liten stund har jag bestämt. Men först ska jag lägga mig oh sova någonstans där det är varmt och skönt och mysigt. Min säng kanske?
Gonatt.
Yehaw. Rock ´n Roll!