Darrigt värre.

Av någon anledning är jag inte glad idag. Allt känns väldigt jobbigt och väldigt svårt och väldigt irriterande.
Vi har fått nya scheman, och mitt är skitjobbigt. Massor av håltimmar och sovmorgnar.
Eftersom jag är ett under av självinsikt så vet jag att det kommer bli svårare för mig att orka gå på alla lektioner när jag har så långa håltimmar.
Vad jag ska göra åt saken vet jag inte. Jag får härda ut. Ge mig själv några ordentliga sparkar så jag fixar det ändå.

Jag vill prata med någon, men det är ingen som har tid. Alla sover eller är på jobbet.
Jag är aldrig lika upptagen som jag skulle vilja att jag var.

Hela jag är jättetrött. Min kropp känns helt slö, och kugghjulen snurrar så långsamt att de lika gärna kunnat stå still.

---

Det är underligt. Jag har hela internet till mitt förfogande, men jag kan ändå aldrig hitta på något roligt att pyssla med. När jag undersökt de vanliga hemsidorna sitter jag bara och stirrar på skärmen.
Internet är en oändlig källa till all möjlig sorts information. Och jag tittar på
www.icanhascheezburger.com?
Jag är nog sjuk i huvudet. :/

Ännu en portion svammel.

Jaha, ja. Här sitter man då, ännu en gång i skolan och stirrar.
Jag sov två timmar i natt, så jag är en aning trött.
Egentligen känner jag mig inte jättetrött, jag skulle inte direkt kunna somna på golvet eller så. Men mina tankar flyter iväg åt alla möjliga håll och på min lektion lyckades jag bara skriva några meningar.
Jag skrev en mening och sedan flöt allt bara bort. Sedan lyckades jag samla mig och skriva en mening till. Och så upprepades alltihop igen och igen.
När jag flyter bort på det där viset så vet jag inte riktigt vad det är som händer. Jag upptäcker bara plötsligt att jag sitter och stirrar på något och börjar undra hur länge jag gjort det.
Allt är väldigt förvirrande. Som vanligt.
Om man vänjer sig vid att allt alltid är förvirrande så kanske man inte blir lika förvirrad. Då kanske man bara tänker "Jaha, blev det så att ingenting blev som det skulle nu igen? Det var värst.". Fast med ett lite cyniskt och sarkastiskt tonläge.

Nu sitter jag med lite klezmer i mp3-lurarna och kommer på mig själv med att stirra på fönsterrutan hela tiden.
Just det - inte ut genom fönstret, utan faktiskt bara fönsterrutan. Den är rätt smutsig för övrigt.

---

Det är underligt. Innan ville jag alltid bara hem från skolan, jag var trött, deprimerad och ville bara sitta och gunga fram och tillbaka i badkaret hela dagen. Nu för tiden vill jag inte åka hem. Det är inte särskilt mysigt här och det är ganska stökigt ibland, men det känns som om det är stökigare hemma. Här kan jag sitta och plugga och känna mig produktiv. Och vill jag inte känna mig produktiv så kan jag göra det jag gör nu. Skriva lite skit. Eller prata med någon om någonting lagom intressant. Man blir lämnad ifred.
Jag orkar inte ta itu med så många människors problem just nu. Jag har ganska fullt upp redan - tro det eller ej.


Yngre och dummare.

Allt blir så nervöst när man inte kan sova.
Man sitter och försöker vara så tyst som möjligt, och ibland glider man liksom in i någon sorts dimma som egentligen bara finns i huvudet. När det händer tror jag inte att jag tänker någonting alls.
När jag var mindre försökte jag ofta att "rensa huvudet på tankar", men det gick inte. Jag kom alltid på mig själv med att tänka "Nuuuu har jag rensat huvudet på tankar!".
Hade jag kunnat träffa mig själv från då hade mitt dåvarande jag kanske varit stolt över mitt nuvarande jag. Eller inte. Jag hade nog slagit ihjäl mitt nuvarande jag för att jag misslyckats med så mycket som jag trodde det var självklart att jag skulle klara. Fast jag var yngre och dummare då, nu är jag väl bara ung och dum, men jag har lärt mig att man inte alltid kan lyckas och då kanske jag kan klassas som smågammal och halvsmart?

Jag tror inte att jag vet om jag orkar mer sömnlöshet. Eller?
Allt blir till krusiduller som biter sig själva i krusidullsvansarna. Saker känns svårare när man är trött. Och mer meningslösa.
Eller så kanske allt annat än sömn blir meningslöst. Kanske. Kanskekanskekanske!
Jag säger kanske en jäkla massa. Jag borde nog jobba på att sluta vara så osäker på allting. Från om med nu ska allt vara svart eller vitt! (?)
Fasen, där gjorde jag det igen.


Ungefär såhär förvirrad (och hårig) är jag.